De första bilderna är mellan ett till två år gamla.



Bilden ovanför representerar så mycket känslor och kärlek. Handställningen ska vi inte tala om, men till mitt försvar så är bilden tagen precis när jag tar tag i henne eller något (för jag har faktiskt bättre handställning). Salea, den vita skimmeln där uppe, var min sköthäst under ca två år för hundra årsedan känns det som. Hon är riktigt fin, sur och gammal dam. Saknar henne lite, dock är hon jävligt klurig att rida. Bilden ger mig så mycket bilder från ridskoletiden, åh sakna.


Otroligt många minnen väcks till liv när man kollar tillbaka på ridskoletiden. Den mörka jag sitter på där ovanför heter Simba och är en underbar häst, bara så ni vet. (och jag vet att mina miner är vackra när jag sitter på hästen)


Världens snyggaste min by me och sedan ett mini, mini hinder med vattenmatta på den söta fyraåriga Alice förra sommaren. 


Åh jag älskar Flora Fauna, that's it.

Ridning och hästar kommer alltid vara en stor, stor del av mitt liv. Eller nej, de kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Hästar är underbara djur. Jag hoppas att jag snart kommer hitta tillbaka till ridningen på något sätt. Jag hoppas verkligen det. För jag vill rida, jag vill det. Men ändå inte.. Åh jobbigt.