Uppdaterar aldrig här, har blivit en tumblrnörd istället. Så där hittar ni mig för tillfället, får se hur ofta jag kommer uppdatera här. 

http://socolorful.tumblr.com (vill man kommentera/fråga något så är det bara att klicka på "ask" och fråga eller kommentera, bara så ni vet)

De första bilderna är mellan ett till två år gamla.



Bilden ovanför representerar så mycket känslor och kärlek. Handställningen ska vi inte tala om, men till mitt försvar så är bilden tagen precis när jag tar tag i henne eller något (för jag har faktiskt bättre handställning). Salea, den vita skimmeln där uppe, var min sköthäst under ca två år för hundra årsedan känns det som. Hon är riktigt fin, sur och gammal dam. Saknar henne lite, dock är hon jävligt klurig att rida. Bilden ger mig så mycket bilder från ridskoletiden, åh sakna.


Otroligt många minnen väcks till liv när man kollar tillbaka på ridskoletiden. Den mörka jag sitter på där ovanför heter Simba och är en underbar häst, bara så ni vet. (och jag vet att mina miner är vackra när jag sitter på hästen)


Världens snyggaste min by me och sedan ett mini, mini hinder med vattenmatta på den söta fyraåriga Alice förra sommaren. 


Åh jag älskar Flora Fauna, that's it.

Ridning och hästar kommer alltid vara en stor, stor del av mitt liv. Eller nej, de kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Hästar är underbara djur. Jag hoppas att jag snart kommer hitta tillbaka till ridningen på något sätt. Jag hoppas verkligen det. För jag vill rida, jag vill det. Men ändå inte.. Åh jobbigt.

Sitter här med världens mest underbara förkylning som någonsin skapats i världshistorien. [Det är nu ordet "not" passar in] Fast egentligen inte, jag typ hostar som en stucken gris hela tiden och min näsa är helt ihoptäppt som om någon har kört upp två vinflaskekorkar upp i näsan på mig. Kan fanimej inte andas, haha.. 
Spelade gitarr förut en stund, eller några timmar, men ändå. Det gick ganska bra, börjar få pli på ackorden jag fick i läxa nu och jag har börjat spela In die Nacht, det går bra. Låten är så jävla bra!

Sitter förövrigt och camar med Sara och vi pratar om allt och inget hela tiden. Kan inte fatta att jag har på camen, ser ut som ett vandrande lik med röd näsa... Ingen vacker syn, haha.

En av världens mest underbara bilder jag sett i hela mitt liv. Och jag skämtar inte, jag har sett många bilder, men den är bilden är så underbar så det finns inte. Djupet i den, den lyckan den utstrålar och ja, vacker.

Kanske ska börja skriva vettiga saker här i bloggen? Kanske massa känslor och långa dikter? Kanske bara massa bilder som den var från början? Eller.. Nej jag vet inte. I will blog blog blog on my way. 'Cause that's what I do, being myself (och ja, ni får typ vänja er att jag skriver på engelska, har blivit någon grej hos mig, skriver massa ord på engelska här och där, även tyska..).

Name unbekant
Endlos weggerant
Aus der welt verbannt

Vergessene kinder Sie sehen,
sie Fuhlen Verstehen,
genau wie wir Sie lachen,
und weinen Wollen leben
Genau wie wir

NY VIDEO, en Bill-video denna gången. Jag blev jättenöjd, bara det att jag stavat fel på ett ord, men det behöver ingen veta!

I shot for the sky
I’m stuck on the ground
So why do I try, I know I’m gonna to fall down
I thought I could fly, so why did I drown?
Never know why it’s coming down, down, down.



(Jag vill leva varje sekund, men jag sitter fast)

Och det här var ett av de konstigaste inläggen i världshistorien.